Textilproduktion & konsult

2013-02-12

2013-02-12År efter år har jag stickat sockor med kilhäl som min mamma lärt mig, som skolan förevisat och som tanterna på folkhögskolan lärde ut. Jag har själv lärt ut kilhäl på juntor och jag har i min enfald trott att det är kilhäl som är grejen. Men jag hade fel!

Sent i livet kommer insikten, jag tänkte att man kanske skulle prova att göra en sån där timglashäl som man så sällan ser på sockor men som verkar intressant. Jag köpte en bok som inkluderade denna hälbeskrivning och satte igång att sticka ett sjutusan till skaft. Sen var det alltså dags att forma hälen. Jag läste i beskrivningen och fick inte ihop det. Sen läste jag längst ner på sidan en liten kommentar om att bilderna inte visade vad texten sa utan bara ville illustrera tanken, skitbok. Så jag gick ut på nätet och sökte ytterligare förklaringar och det var en massa omslag hit och omslag dit och vänd mitt på stickan och ganska obegripligt. Tillslut hittade jag någon som skrev rakt ut att hen inte tyckte att man behövde krångla till det så, att hen stickade ihop 2 maskor i början och slutet av de räta varven och när det var 10 maskor kvar så plockade hen upp en maska på samma sätt tills hälen mötte fotryggen. På detta sätt blev det heller inga hål eller kanter, världsbäst, tack snälla anonyma välgörare.Timglashäl

Sockan blev perfekt. Passformen underbar. Den föjler foten på ett brilljant vis. Hädanefter predikar jag timglashäl! Med den här hälen kan man också börja sticka från tån och uppåt, om man inte riktigt vet hur långt garnet räcker och ändå vill sticka upp allt är ju det en utmärkt teknik. Sen är det ett stort plus i kanten om man kommer över ett lika fint garn som jag hittade på Yll och tyll i Uppsala någon gång vem vet när och klokt nog köpte och la i min rika garnsamling för framtida bruk.

Annonser

Information

This entry was posted on februari 12, 2013 by in Köp and tagged , , , , , , .
%d bloggare gillar detta: